Coronakrisens påverkan på klimatet

Pandemin orsakad av coronaviruset covid-19 ledde till minskade utsläpp. Betyder detta att vi räddat klimatet?

Virusspridningen startade i slutet av 2019 i Kina. Grafen nedan visar kolkonsumtionen runt det Kinesiska nyåret, som år 2020 inträffade den 25 januari. De grå kurvorna visar hur kolkonsumtionen sett ut 2014-2019, och den röda kurvan visar år 2020. Efter nyåret infördes hårda lockdowns och den industriella aktiviteten minskade kraftigt. Kinas utsläpp minskade med ca 25 % under februari 2020, jämfört med tidigare år.

Kolkonsumtion kring det Kinesiska nyåret. Bild från Carbon Brief.

Ytterligare en indikator på de stora utsläppsminskningarna var antalet flyg i trafik i början av 2020. Grafen nedan visar att det globala antalet var närmare 200 000 flyg per dag. När många länder införde coronarestriktioner under mars månad minskade flygtrafiken drastiskt till endast en tredjedel av tidigare nivå.

Antal flyg per dag i början av år 2020. Bild från FlightRadar24.

Industriell aktivitet och transporter minskade, och efterfrågan på olja sjönk, och därmed minskade utsläppen. Grafen nedan visar de globala koldioxidutsläppen sedan år 1990. De har ökat varje år, med undantag för 1992 (då sovjetunionen upplöstes), 2009 (den globala finanskrisen) och coronakrisen 2020. Coronakrisen har orsakat den största utsläppsminskningen någonsin; 5,4 % jämfört med året innan. Minskningen var dock tillfällig; utsläppen var dock tillbaka på samma nivå igen under 2020.

Hur står sig denna utsläppsminskning då vi jämför med vad som krävs för att nå Parisavtalet? Beräkningar visar att vi behöver minska utsläppen med minst 15 % per år för att klara 1,5-gradersmålet. För att klara 2-gradersmålet krävs årliga minskningar på 4-5 %. Det betyder att vi behöver ungefär lika stora utsläppsminskningar som coronakrisen orsakat varje år framöver, för att klara Parisavtalet.

Enligt en studie i Nature har coronakrisen i sig en försumbar effekt på temperaturmålen i Parisavtalet. Åtgärder som lockdowns är förstås inte hållbara i längden, utan strukturella samhällsförändringar för att minska utsläppen på lång sikt är nödvändiga. Till exempel behöver politiker rikta stimulanspaket från fossil industri till förnybar. Om vi använder samma återhämtningsmetoder som efter finanskrisen 2008 kommer vi inte klara temperaturmålen.

Däremot visar coronakrisen att människor kan förändra sitt beteende, om insikten om krisen är tillräcklig.