De planetära gränserna
Stockholm Resilience Centre har definierat nio planetära gränser, inom vilka mänskligheten kan leva hållbart. Om gränserna överskrids kan det leda till oåterkalleliga konsekvenser för natur och miljö och försätta ekosystem i nya tillstånd. Figuren nedan beskriver till vilken grad de olika gränserna har överskridits; grön betyder att vi är inom gränsen, gult att vi är i en osäker zon och rött att vi passerat gränsen. De olika gränserna förklaras nedan.
1. Förlust av biologisk mångfald (artutrotningens hastighet)
Förslusten av biologisk mångfald och artutdöende har aldrig förr i mänsklighetens historia varit så intensiv som under de senaste 50 åren. Den drivs av människans ökade efterfrågan på mat, vatten och naturresurser. Vi lever idag i det sjätte massutdöendet, vilket föregås av utrotningen av dinousaurierna för 60 miljoner år sedan. Den planetära gränsen har överskridits till olika grad på olika delar av jorden.
2. Klimatförändring (mängden koldioxid i atmosfären)
Mängden koldioxid i atmosfären passerade 400 ppm år 2016, och fortsätter stiga. Forskning tyder på att halten inte varit så hög på 4 miljoner år. Innan industrialiseringen låg halten på ca 280 ppm.
Forskning tyder på att vi redan passerat den planetära gränsen för koldioxidhalten vilket innebär stora risker för flera av jordens ekosystem. Förlusten av is i Arktis är ett exempel på en oåterkallelig förändring, där det minskade istäcket frigör land- eller havsyta som mer effektivt tar upp värme. Det innebär att uppvärmningen går ännu fortare.
3. Kväve- och fosforcykeln (mängd i atmosfär och hav)
Omloppet av kväve och fosfor i naturen har förändrats i takt med industrialiseringen, främst inom jordbruket. Både kväve och fosfor är avgörande för odling och ingår i konventionella gödningsmedel. Kvävet hamnar i atmosfären och regnar tillslut ner igen, med föroreningar och övergödning som resultat. Fosfor rinner ut i vattendrag och slutligen havet där det bidrar till minskad syrehalt och ökad tillväxt av alger.
Människan står nu för större utsläpp av kväve än jordens samlade ekosystem vilket innebär att vi har överskridit de planetära gränserna för kväve och är nära ett överskridande för fosfor.
4. Stratosfäriskt ozon (koncentration av ozon)
Ozonet i stratosfären skyddar oss från ultravioletta strålar från solen. Ultraviolett ljus innebär både en risk för människor (främst hudcancer) och kan även skada vissa ekosystem.
Under 80-talet upptäcktes ett ozonhål över Antarktis orsakat av mänskliga utsläpp av vissa kemikalier, till exempel freoner. 1987 enades världens länder att stoppa utsläppen i Montreal-protokollet. Ozonskiktet har därefter långsamt återhämtat sig, vilket betyder att vi lyckats hålla oss inom den planetära gränsen.
5. Havsförsurning (surhetsgrad)
En fjärdedel av våra koldioxidutsläpp tas upp av havet. Där omvandlas de till kolsyra vilket gör havet surare. Detta försvårar tillväxten hos plankton och koraller, samt de marina djurens skal- och skelettuppbyggnad. Plankton är en avgörande byggsten i många av havets näringskedjor och en minskning kan innebära en dramatisk minskning av fiskbeståndet. Surheten i havet har ökat med 30 % sedan förindustriell tid.
Till skillnad från annan mänsklig påverkan på havet som ofta är lokal eller regional, är havsförsurningen global. Den är också ett exempel på hur de planetära gränserna är sammanlänkade, eftersom utsläppen av koldioxid påverkar både klimatet och havsförsurningen.
6. Global färskvattenanvändning (konsumtion av färskvatten per person)
Jordens färskvattencykel är starkt påverkad av klimatförändringen och därför av klimatets planetära gräns, ändå dominerar människan just nu fördelningen av färskvattnet på jorden.
Människan har modifierat stora vattenreservoarer och flöden på jorden genom förändrad landanvändning och bevattning. Sådana förändringar kan vara oåterkalleliga, till exempel uttorkning av sjöar. I dagsläget har gränser överskridits lokalt och regionalt men på planetär nivå har gränsen inte överskridits.
7. Markanvändning (andel av landarealen som används till jord- och skogsbruk)
Tre fjärdedelar av landytan är idag direkt påverkad av människan. Skogar, gräsängar och våtmarker har omvandlats till jordbruk eller skogsbruk. Förändringen är en av orsakerna till den stora förlusten av biologisk mångfald och den påverkar både vattenflöden och kolcykeln.
Förändring av landytan sker lokalt och gradvis men har totalt en global påverkan. På vilket sätt marken används är avgörande för miljöbelastningen, det finns både hållbara och ohållbara sätt att bruka mark. Enligt forskningen är vi påväg att överskrida den planetära gränsen för markanvändning.
8. Kemiska föroreningar (koncentrationer)
Utsläpp av giftiga och långlivade kemikalier, som syntetiska bekämpningsmedel, tungmetaller eller radioaktiva ämnen kan ha oåterkalleliga effekter på djur och ekosystem. Även då upptaget hos enkilda individer inte är dödligt så påverkar det fertiliteten och kan orsaka genskador. Långlivade kemikalier kan också påverka miljön långt från utsläppskällan och i flera steg i näringskedjan. Det vetenskapliga underlaget är än så länge för litet för att bedöma en planetär gräns.
9. Atmosfäriska aerosoler (koncentration av partiklar)
Aerosoler är partiklar i atmosfären som främst härrör från förbränning av fossila bränslen, kol och biomassa, till exempel sot eller smog. De spelar en avgörande roll för jordens klimat, eftersom de underlättar molnbildning, vilket påverkar både regnmönster och solens instrålning. De skuggar även jorden från inkommande solljus. Aerosolernas påverkan har redan bekräftats av förändringar i monsunregn.
Aerosolerna har också en direktpåverkan på djur och människors hälsa, i områden med höga luftföroreningar beräknas 800 000 personer dö i förtid varje år. Deras totala påverkan är komplex, eftersom de kan både kyla och värma klimatet, därför är den planetära gränsen för aerosoler än så länge osäker.
Läs mer om brytpunkter hos klimatet som är nära att passeras och mat inom planetens gränser.