Skillnaden mellan 1,5 och 2 graders uppvärmning
År 2018 publicerade FN:s klimatpanel IPCC Special Report on Global Warming of 1.5 °C (SR15). Rapporten efterfrågades i samband med undertecknandet av Parisavtalet 2015, med syfte att förtydliga skillnaden mellan 1,5 och 2 graders uppvärmning.
De huvudsakliga slutsatserna från rapporten är
- Utsläppen fram till idag (2018) kommer sannolikt inte orsaka en uppvärmning på 1,5 grader.
- Uppvärmningen kan begränsas till 1,5 grader men det kräver stora utsläppsminskningar och snabba och stora förändringar utan motstycke i alla delar av samhället.
- Att begränsa uppvärmningen till 1,5 i stället för 2 grader minskar konsekvenserna för ekosystem, människors hälsa och välbefinnande.
- De samlade åtaganden i samband med Parisavtalet kommer år 2100 ha orsakat en global uppvärmning på 3 grader, om de inte skärps.
Konsekvenser av 1,5 och 2 graders uppvärmning
Att begränsa uppvärmningen till 1,5 i stället för 2 grader kan minska antalet människor som utsätts för klimatrelaterade risker och fattigdom med upp till hundra miljoner år 2050. Riskerna handlar framförallt om hälsa, uppehälle, livsmedelstillgång, vattentillgång och säkerhet.
Havnivån beräknas stiga med mellan 26 och 77 cm fram till år 2100 jämfört med perioden 1986-2005 om temperaturen stiger med 1,5 grader. Om temperaturen stiger med 2 grader stiger havsnivån ytterligare 10 cm. Skillnaden på 10 cm kan innebära att ytterligare 10 miljoner fler människor påverkas av havsnivåhöjningen.
Oåterkallelig avsmälning av isarna i Arktis och Antarktis kan triggas vid båda temperaturnivåer och orsaka flera meters havsnivåhöjning de kommande seklen. Om uppvärmningen begränsas till 1,5 i stället för 2 grader kan avsmältning av ca 2 miljoner km2 permafrost de kommande seklen förhindras.
Världsnaturfonden WWF har sammanfattat slutsatserna från rapporten i grafiken nedan (Klicka för större bild) .
Utsläppsminskningar och kolbudget
Utsläpp av växthusgaser på grund av mänsklig aktivitet har redan orsakat 0,8-1,2 graders uppvärmning. De utsläpp som skett hittills (2018) kommer sannolikt inte orsaka 1,5 graders uppvärmning. Denna uppvärmningsnivå kan alltså undvikas, förutsatt att utsläppen minskar snarast.
Att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader kräver att vi håller oss inom en kolbudget. Den återstående kolbudgeteten (2018) för överskridande av 1,5 graders uppvärmning är 400-800 GtCO2. (580 GtCO2 och 420 GtCO2 för 66% respektive 50% sannolikhet). Det kan jämföras med de årliga utsläppen av koldioxid som är ca 40 Gt. Osäkerheten i kolbudgeten är stor och beror på klimatets känslighet, utsläpp av andra växthusgaser än koldioxid, nuvarande uppvärmningsnivå och framtida utsläpp från permafrost och våtmarker.
Nuvarande åtaganden (2018) i samband med Parisvatalet kommer inte begränsa uppvärmningen till 1,5 grader utan kommer ge ca 3 graders uppvärmning år 2100. För att klara 1,5-gradersmålet måste utsläppen av koldioxid minska med 45 % från 2010 års nivå fram till 2030 och nå netto noll år 2050. För att klara 2-gradersmålet måste utsläppen av koldioxid ha minskat med 25 % år 2030, jämfört med 2010 års nivåer. År 2075 måste utsläppen nå netto noll. Utsläppen av andra växthusgaser bör minska på liknande sätt.
Åtgärder och färdplaner
Dessa åtgärder är avgörande för att minska utsläppen och begränsa uppvärmingen till 1,5 grader:
- Omställning till förnybar energi
- Minska på animaliska livsmedel
- Elektrifiera transporter
- Utveckla grön infrastruktur i städer
- Förändrad markanvändning och skogsplantering
Att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader förutsätter infångning av koldioxid från atmosfären. I huvudsak lyfter rapporten två metoder: förändrat jord- och skogsbruk (Agriculture, Forestry and Other Land Use, AFOLU), och koldioxidlagring med biomassa (Bioenergy with Carbon Capture storage, BECCS). Idag finns BECCS endast i liten skala och det är osäkert om det är möjligt att bygga ut tekniken storskaligt.
Figuren nedan visar möjliga färdplaner för att begränsa uppvärmningen til 1,5 grader. Beroende på hur snabbt vi lyckas minska utsläppen behövs olika nivåer av negativa utsläpp, d v s infångning av koldioxid.
P1: Utsläppen minskar drastiskt efter år 2020 och mer än halveras till år 2030. Snabb omställning till förnybar energi och minskad energianvändning. Förändrad marknvändning (AFOLU) krävs men inte nya tekniker för att fånga in koldioxid.
P2: Utsläppen minskar snabbt efter år 2020 och halveras nästan till år 2030. Energieffektivisering, minskad konsumtion och nya innovationer samt förändrad markanvändning. Användningen av BECCS är bregänsad.
P3: Utsläppen minskar med ca 40 % till år 2030 genom omställning till förnybar energi. Förändrad markanvändning och BECCS byggs ut i stor skala från och med år 2040.
P4: Intensiv resurs- och energianvändning där utsläppen ökar något fram till år 2030 för att sedan minska till nära noll år 2050. Förändrad markanvändning och omfattade utbyggnad av BECCS från och med år 2030.
Rapporten tydliggör att det krävs en mycket stor och snabb samhällsomställning för att klara 1,5-gradermålet. Om vi vågar förlita oss på framtida utveckling av tekniker för att fånga in koldioxid från atmosfären måste utsläppen börja minska senast år 2030. Om vi ska förlita oss på den teknik som finns idag måste utsläppen börja minska snabbt från år 2020.